Ni ska veta att det inte bara är frid och fröjd här. Det är inte bara lycka och glada miner och det är inte samma sak att vara turist som worker. Som worker får man se och höra så mycket mer. När jag fick jobb i vintras sa mina chefer att jag kommer uppleva fantastiska saker men också sånt som jag inte vill se och inte vill vara med om. Nu såhär tre veckor senare förstår jag innebörden av de orden.

Bargatan här är tankad med B-kändisar, här hittar du alltifrån paradise hotell, big brother och bachelorette- kändisar. En av dessa är Rodney Da Silva. Jag vet inte om jag gör rätt i att skriva ut hans namn men det här kommer komma ut i Sverige snart ändå, om det inte redan gjort det. Rodney känner väl alla till, killen från Big Brother som visar kuken lika lätt som om det vore en handvinkning. Rodney och en vän till mig sedan tidigare började tjafsa, anledningarna är många och jag tänker inte gå in djupare på något av det. Jag sitter och pratar med min chef och en tjej i crewet utanför Pepes när jag ser en kille springa ut från klubben med händerna för ansiktet och blod överallt. Det forsade och hela han var helt blodig. Han hade fått en glasflaska slagen i huvudet av Rodney... Den här killen var min vän. Jag har aldrig sett något värre i hela mitt liv. Vi stod helt chockade och fattade inte vad som hänt tills att vi ser vem det är och jag bryter ihop i tårar. Bargatan var i kaos och folk var livrädda. Crew som turister. Den natten mådde jag så dåligt och drömde mardrömmar om att han förlorat synen, minnet och känseln. Som tur var klarade han allt det, förutom några problem med känseln i huvudet men som förmodligen kommer komma tillbaka. 52 stygn i ansiktet och kroppen. Tacka Gud att han lever idag. När jag träffade honom igen för två dagar sedan med stygn och torkat blod, började jag böla igen. Allt är så sjukt. Här slutar ingen förrän någon är död.

Rodney, jag hoppas du blir rejält straffad för vad du gjort. Du har förstört en annan människas liv.